Hans Zakrisson, trombon, och undertecknad, klarinett,
spelade i Corona Jazzband i början på 90-talet. Trumpetare var Thomas
Wallin. Hans jobb som präst gjorde att han ibland blev försenad till träningarna.
Vanligen brukade vi då vänta med att börja spela tills han och hans
trumpet anlände, men den 23 augusti 1993 gjorde vi inte det.
"Har ni hört den här?" frågade
Zakris och delade ut harmonierna till "Move the body over" och så
körde vi trombon och klarinett chorus på chorus. Och det lät bra,
det svängde, kändes luftigt och lätt, och vi turades om att ta leadet.
Mot slutet av låten kom Thomas: "Vad härligt det lät när
ni spelade i stämmor så där", sa han. Däremot var han inte
så intresserad av att själv spela låten.
Här startade det som skulle bli Red Wing Ragtime
Band.
Med pedagogisk ambition hade Zakris redan tidigare med hjälp av kassetter med
melodier och harmonier, försökt inspirera till en repertoar mer mot New
Orleans-hållet, men inget riktigt hade blivit gjort med dem. Vid nästa
träning var Thomas mer än en timme sen, och Zakrisson och jag hann köra
trombon/klarinett-duetter i en 8-10 låtar.
Vid Coronas spelning på Kapellet någon
tid därefter inledde Zakris och jag på detta sätt med ett par låtar,
i väntan på att Thomas skulle komma. Och så där höll det
på, jag samlade senare ihop en del bandinspelningar från dom här
tillfällena på en kassett som jag döpte till "Waiting for Thomas
Jazzband".
Trombon/klarinett-samspelet tillförde Corona
nya ingredienser och började allt oftare användes som kollektiva "solon"
av Zakris och mig. Som inspiration utbytte vi också bl.a. en del inspelningar
där Louis Nelson/Jim Robinson och George Lewis spelade duett.
Nästan ett år gick och så kom
Göteborgs Jazzfestival i augusti 1994 med Bill Salmond´s Louisiana Ragtime
Band. En orkester som spelade med bara trombon och klarinett i blåset, och
som det svängde! Publiken var så nära extas man kan komma och Zakris
och jag köpte bandets kassetter.
Några dar senare träffades Zakris och
jag vid ett rep hemma hos honom i Alingsås. Efter spelandet pratade vi entusiastiskt
om Bill Salmon, det var ju precis så där vi ville spela. Och idén
tändes: Vi startar en sådan orkester!
Det tog inte lång stund att enas om vilka
vi skulle försöka intressera.
Göran Möller hade vi båda tidigare
spelat med, en banjonist med rätt New Orleans-feeling, som också kunde
spela solon. Göran och jag hade dessutom nyss utbytt några ord när
vi sågs i festivalparaden om att det skulle vara roligt att spela tillsammans
snart igen: "Vi får hitta på något".
En bra pianist var viktig. Hans Brodén hade
jag spelat med i Jazz Roots under något halvår, en underbart rytmisk
man, som verkligen kunde få musiken att svänga. Han var given.
Zakris föreslog Bertil Boström på
bas, han hade spelat med honom tidigare. En kraftfull svängig basist.
För trummorna var vi något mera osäkra,
vi spelade ju med Björn Frennberg i Corona. Alternativt hade vi Lennart Carlsson
i tankarna, som spelade ett mera genuint New Orleans-trumspel. Att Björn mer
än väl platsade visade han ju senare.
Några förslag till namn på bandet
hade under tiden tagits fram mellan Zakris och mig. Kvar blev Red Wing Ragtime Band
med lite grand av allitterationens rytmik. Namnet efter den kända låten,
som ju eventuellt kunde förknippas med George Lewis/Jim Robinson, och som förstås
också blev vår "signaturmelodi".
Alla dom föreslagna ville vara med och Red
Wing var därmed ett faktum. 19 september 1994 hade vi vårt första
rep.
Så här skrev vi i den cd-skiva vi gav
ut några år senare under rubriken "Ragging some good old tunes": Vi i Red Wing Ragtime Band har hämtat vår
spelstil från New Orleans på den tiden man sa "rag a tune"
när man jazzade upp kända schlagers, psalmer och marscher. Ett uttryck
för att man synkoperar melodin och får det att svänga.
På den tiden var violinen det melodiförande
instrumentet. När den ersattes av den högljudda och militanta trumpeten,
var det många som tyckte att istället klarinetten med sitt omfång
och rörlighet borde övertagit leadstämman.
Bland de mest kända exemplen på senare
tiders trumpetlöst ädelt raggande är George Lewis och Jim Robinsons
klarinett/trombon-duetter. Vi i Red Wing spelar i deras anda i en intensiv och svängig
personlig stil, och har ett par hundra gamla godingar på repertoaren.
Vid bl.a. jazzfestivalerna 1996 i Askersund
och Göteborg fick vi mycket uppskattning just för vårt alldeles egna
sound.
Klarinett spelar Lasse Collin på ett sätt
och med en ton som har något med Edmund Hall och Sidney Bechet att göra.
Kraftfull Jim Robinson-inspirerad trombon spelar
Hans Zakrisson. Han är också en melodiförare av rang, trots sitt
svårspelade instrument, och mycket av bandets repertoar har initierats av honom.
Pianot hanteras av Hans Brodén, banjon
av Göran Möller, basen av Bertil Boström och trummorna av Björn
Frennberg.
Gillar du gungig jazz av den äkta sorten,
hoppas vi du ska tycka att vårt spelglada raggargäng är något
lite extra att lyssna på.
P.S. Förutom låten Red Wing är
det också en liten stad en bit uppför Mississippi från New Orleans
räknat. D.S.
Lasse Collin
Want to listen to
Red Wing 1996-97?
Click on the record above!
Want to listen to
Red Wing nowadays?
Click on the record below!
